Årets största händelse för mig när jag var liten var utan tvekan Skene marten. Då kom fartfyllda karuseller, spännande godissorter och lotter som utlovade festliga priser till byn. Jag sparade pengar under resten av året för att kunna leva marknadslivet ordentligt under den andra helgen i september. Dunkadunkamusiken från marknaden hördes ända bort till Larsgatan och jag hade alltid svårt att sova på grund av min längtan bort till ljusen och människorna. På dagarna strödde jag pengar runt hela marknadsområdet. Tornado hette den fräckaste karusellen och den gick runt runt medan man fick hålla hårt i räcket. Säkerhet var inte ett prioriterat område på Axels tivoli. Bland marknadsstånden kunde man köpa de senaste trenderna, som hjärthalsband och nappar i plast som man kunde hänga i öronen. Och godiset, godiset. Godsaker i cirkelformade plaströr och gammaldags karameller. Det var fantastiskt ända tills allt plockades ihop och det enda som fanns kvar var skräp på marken och min tomma plånbok.
Ett år utspelade sig något fruktansvärt under Skene marten. Det hela började med ett lilagult monster. Monstret var högsta vinsten i ett lotteristånd och jag kunde inte få det ur tankarna. Jag vann det så klart inte utan stod där i stället med sur min och en näve plastleksaker.
I hemlighet köpte min bror lotter och på lördagen kom han hem lycklig över att ha kammat hem andra pris, ett hårt mjukisdjur i form av en apa. Apan ville han ge till mig men jag kastade mig på min säng och grät i besvikelse över att inte få ett lilagult monster. När jag senare ångrade mitt utbrott var det för sent. Skadan var redan skedd.
Min mamma försöker ibland ta upp denna händelse men jag hindrar henne alltid vid andra stavelsen. Minnet ger mig för dåligt samvete och jag tror att det här är första gången som jag avslöjar vilket hemskt barn jag var den här mörka lördagen i september, någon gång i mittel eller slutet av 80-talet.
Du har nog kommit över det nu, men förlåt Peter.
2 kommentarer:
Vilket fint syskonpar ni var där på Skene marten du och Peter. Smala halsar och för korta byxor.
Ibland blir jag nästan rörd till tårar när jag tänker på dig när du var liten. Hädanefter kommer detta även inkludera Peter.
Men väldigt sällan var Peter så här fin. Oftast slog han och lurade mig. Han och alla hans kompisar gjorde pickedöden på mig, sprang efter mig och skrek supersuggan och avslöjade alla pinsamheter i min dagbok.
Skicka en kommentar