Jag försöker komma ihåg att jag är stor

Det var Kajsa som skrev det. Det där om att jag är stor nu. Hon skrev det dagen efter min 30-årsfest, för att påminna mina föräldrar om att jag är stor nu och det står fortfarande kvar. På julafton frågade min mamma om jag är stor nu och jag svarade att det vet jag inte. Jag och min bror sov i våningssängen och vid frukosten surade jag.

Den vinnande personligheten vs den förlorande personligheten

"Men hon var kall invärtes och nervös. Först önskade hon intensivt att hon inte hade farit dit, sedan att hon skulle ha lättare att anpassa sig och den kritiska knuten inom henne lösas upp, så att hon kunde bli ett med denna vänskapliga, bullersamma skara."

Doris Lessing, Martha

Det var en helt vanlig konferens: en framtidsforskare sade samma saker som framtidsforskaren på den förra konferensen, en så kallad inspiratör sprang runt i korridorerna, någon sade att det var ju bra med fruktsallad för då behöver man inte skala och ha sig.

När dagen var slut var det dags för utvärdering. Vi skulle utvärdera föreläsarna. Det var han med den vinnande personligheten och hon med den fölorande personligheten. Hon kom från Skatteverket och var torr och inte det minsta rolig. Han var en skatteexpert och kunde konsten att göra torra saker roliga. Hon pratade torrt och sakligt. Han charmade publiken med sina skämt. Jag visste att han skulle få högsta betyg och att hon inte skulle få det. Så klart att den vinnande personligheten vinner.

På utvärderinsglappen gav jag den förlorande personligheten högre betyg än den vinnande. För Martha Quests skull. Någon gång måste jag och Martha Quest vinna.

En låda med cd-skivor är en låda med minnen

Mina pojkvänner, de som jag haft en gång i tiden, kan jag räkna på tre fingrar. Sist så var det J. Vi var ihop länge, sedan tog det slut och det var det. Först så var det Phil. Han kom från Hull och vi bodde båda i London. När det tog slut sprang jag iväg med hans kompis Carl Barat och alla andra unga och gamla män som hängde i den där källaren på Frith Street. Jag kunde inte ana vad som skulle hända sedan. Det var 90-tal och en evighet sedan. Däremellan var det L och honom var det jag som gjorde slut med. Han brukade ringa på natten och spela in låtar om olycklig kärlek på min telefonsvarare. Idag drog jag ut lådan med cd-skivor och hittade en av alla dessa låtar. Idag har jag lyssnat på 90-talet och på Frankie Saunders.

Frankie Saunders - Take another look

2009 - livet utspelade sig på Facebook

engagerar mig i den politiska kampen genom att ligga i soffan med SCUM Manifesto. patriarkatet darrar. something has got to go. either your knickers or you. sprang på stranden och hittade en flaskpost. visade sig vara skriven av kevin costner och nu är vi ihop. känns så där. has attended health + safety training with gareth keenan. only the loot can make me happy. so happy. you're all i need in my life. i don't need no one. i don't need no one but you. members who completed this torrent also completed this: medicine men go wild. jag glömde koden. koden består av fyra nollor. det var det det och det var kul så länge det varade. hi maria, good choice. who said money can't buy you style? dagsverket: klippt av mig håret och hängt det över rödbetorna, kissat på spenaten, dödat ett rådjur. jag kom ihåg att le. de log tillbaka. det hela var mycket lyckat. maria j och manne b streamar lite porr. tittar på borrmaskinen, tittar på vinflaskan, kan inte bestämma mig. straffade två vinnande personligheter idag. de ska fan inte komma undan med sina skämt och glada humör. efter 3 timmar gifter sig äntligen husets härskarinna med snickar'n. efter tre timmar är jag äntligen nöjd och kan somna. jag gör en lista över sker som DRABBAT mig de senaste åren: blodförgiftning, borrelia, körtelfeber, loppbett. näst på tur: engelska sjukan, syfilis och böldpest. en helt vanlig söndag fattar jag ett viktigt beslut. för att livet är viktigt.

Tidigt en morgon

Kl 07:00 sitter vi på spinningcyklarna. Det är en man i 50-årsåldern som håller i passet och han gillar typisk gammal musik. The Beatles, Rolling Stones och The Beatles. Under hela passet gör han konstiga röresler med sin ena arm. Jag tänker att ingen gör sådana rörelse frivilligt. De är ryckiga och stelt slängiga. Jag tycker synd om honom och funderar på om han inte borde sagt till i början av passet att han lider av spasmer, eller att han lätt får kramp eller vad det nu kan vara som han lider av. Men så tänker jag att han kanske bara vill försöka vara normal och inte göra så stor grej av sitt handikapp.

Efter passet, på väg till jobbet, frågar Titti om jag inte tyckte att spinningledaren var störig som diggade på det där sättet med armen till musiken, till och med med båda armarna vid ett tillfälle. “Och såg du den där mannen bredvid mig som började spela luftgitarr?”, frågar hon.

Tydligen gjorde spinningledaren alla de där rörelserna helt frivilligt. Och mannen bredvid Titti ville inte vara sämre än ledaren.

Skägg, mustasch och jag vet inte vad

Det är tydligen viktigt att kalla saker vid sina rätta namn, så jag försöker.

Jag stod med en pincett framför spegeln och noppade bort det där håret som sitter mellan överläppen och näsan. Det var min mustasch som jag noppade bort. Jag stod med en pincett framför spegeln och noppade bort hår från undersidan av hakan. Det var mitt skägg som jag noppade bort. Mitt skägg kallar jag det för det är dess rätta namn. Det är svårare att säga skägg än mustasch.

Jag hade några sekunder över när jag väntade på att pastan skulle bli klar så jag ställde väckarklockan. Så att det skulle vara gjort. Jag har ingen aning om vad jag ska kalla det. Effektivitet kanske. Troligtvis något sjukare.

Ett försök till en sensation

Jag skickade artikeln till honom så att han skulle få läsa den innan den publicerades. Han svarade att de säger mötas, inte krockar, men att jag självklart fick välja vad jag ville skriva. Jag tänkte att det skulle bli bättre TV av en krock, men TV var tydligen inte aktuellt så jag sansade mig.