Hej mamma, det är synd om mig, jag har klamydia!

Jag har ont i halsen och i öronen, sa jag till läkaren. Det trycker över bröstet också, sa jag, men tillade att det kanske beror på att jag är så gammal nu och inte klarar av värmen. Han svarade att jag har körtelfeber.

Tyngd av självömkan ringde jag till mamma och berättade att jag fått körtelfeber. Lite tröstad bröjade jag kolla runt på internet för att lära mig mer om min sjukdom. Jag lärde mig att det är ett sexuellt överförbart virus.

Nästa vecka hoppas jag att få ringa min mamma och berätta att jag har fått klamydia.

Nej tack, jag ska vara ensam hemma idag.

Jag borde kanske ringa någon. Ge mig ut på stan och bjuda någon på middag. Istället gör jag i ordning en marinad till kycklingen, lägger in kycklingen i kylskåpet och cyklar iväg till täppan.

En och en halv gång hinner jag lyssna på Peter Gabriels “Solsbury hill” och så är jag där. Jag lyfter nervöst på fiberdukarna, rädd för att den senaste veckans regn ska ha förstört mina odlingar. Men sockerärtorna har blivit högre, spenaten och rödbetorna har börjat växa, dillen är klar för skörd och det har blivit dags att kupa potatisen. Jag sätter igång med att rensa bort ogräset. Tistlar och maskrosor har brett ut sig och tar plats och näring. I mina trädgårdsland är bara grönsaker välkomna. Jag rensar, sätter mig ned för att dricka kaffe och äta min smörgås, slår gräset med lien, sår lite blomsterkrasse. Pratar med Manne och blir påmind om att det finns en värld någonstans utanför min täppa.

En och en halv gång hinner jag lyssna på Peter Gabriels “Solsbury hill” och så är jag hemma igen. In med rotfrukter i ungen, gör tzatziki, steker kyckling. Jag har inte bjudit någon på middag. Istället sätter jag mig i sängen och kollar på de sista avsnitten av “Battlestar Galactica” och äter min söndagsmiddag. Överväldigas framför sönderfallande rymdfarkoster, hoppingivande naturvyer och sentimentala ögonblick som får mitt hjärta att brista.

Jag tänker att jag borde umgås mer, att jag borde vilja umgås mer. Men middagen är möjligen en underlig sammansättning och äter jag den själv kan ingen ifrågasätta den.

Min lägenhet är min flykt.

Jag är frisk nu men troligtvis en aning störd.

I måndags tränade jag efter jobbet.

I måndags tränade jag efter jobbet. Jag tvättade, vattnade och kollade på några avsnitt. I tisdags tränade jag efter jobbet. Jag dammsög och torkade golvet. När jag gick och lade mig var jag mycket nöjd över att golvet var rent. I onsdags åkte jag till täppan och jag var nöjd när ogräset var bortrensat. Innan jag somnade kollade jag på ett avsnitt. I torsdags tränade jag efter jobbet. Jag dammade lite medan jag pratade i telefon. När jag gick och lade mig var nöjd över att pallen vid sängen var ren. I måndags tränade jag efter jobbet. Jag tvättade, vattnade och somnade framför ett avsnitt. I tisdags tränade jag efter jobbet. Jag lade en ansiktmask och var nöjd över att mitt ansikte var rent. I onsdags tränade jag efter jobbet. Jag gick till biblioteket och var nöjd over att den försenade boken blivit tillbakalämnad. Jag strök högen med kläder samtdigt som jag kollade på ett avsnitt. I torsdags cyklade jag till täppan och jag var nöjd när jag slagit bort maskrosorna med lien. I måndags tränade jag efter jobbet.

och sen så svimmade jag

Jag var fem år. Jag var hemma hos min bästa kompis som hade klämt fingret och hennes mamma berättade hur det hade gåt till. Jag fick veta att fingret hade kommit i kläm i dörren och att det hade börjat blöda. Jag svimmade över min bästa kompis pappas bruna cowboyboots. Efteråt fick jag pinnglass så jag var nöjd och glad.

Jag var nästan trettio år. Jag var på bio och såg “Antichrist.” Lars von Trier berättade om hur det står till med naturen, kvinnas natur och sexualitet och kvinnans galenskap och ondska. Jag tittade inte när hon klippte av sin klitoris, men jag såg blodet och jag visste vad som hade hänt. Jag mådde illa och lämnade biosalongen. I trappan svimmade jag och vaknade upp gråtandes ur en dröm om den onda naturen. Jag krälade över golvet till toaletten och jag tycker mig minnas att jag svimmade en gång till utanför toalettdörren.

Nu har jag två sår på handen som påminner mig om fallet.

Imorgon blir det ett till för då ska jag skära bort klitoris. Det är lika bra har jag lärt mig.