Jag var fem år. Jag var hemma hos min bästa kompis som hade klämt fingret och hennes mamma berättade hur det hade gåt till. Jag fick veta att fingret hade kommit i kläm i dörren och att det hade börjat blöda. Jag svimmade över min bästa kompis pappas bruna cowboyboots. Efteråt fick jag pinnglass så jag var nöjd och glad.
Jag var nästan trettio år. Jag var på bio och såg “Antichrist.” Lars von Trier berättade om hur det står till med naturen, kvinnas natur och sexualitet och kvinnans galenskap och ondska. Jag tittade inte när hon klippte av sin klitoris, men jag såg blodet och jag visste vad som hade hänt. Jag mådde illa och lämnade biosalongen. I trappan svimmade jag och vaknade upp gråtandes ur en dröm om den onda naturen. Jag krälade över golvet till toaletten och jag tycker mig minnas att jag svimmade en gång till utanför toalettdörren.
Nu har jag två sår på handen som påminner mig om fallet.
Imorgon blir det ett till för då ska jag skära bort klitoris. Det är lika bra har jag lärt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
men min svimmande kvinna, när jag var ung svimmade jag i stort sett varje vecka men aldrig i din klass. att svimma av en Von Trier film borde skapa en otrolig stolthet hos Lars.
just det stör mig lite, att von Trier säkert skulle bli nöjd.
Skicka en kommentar