Gränserna för min personliga utveckling

Jag bokade in ett helt onödigt möte förra veckan. Inte för att jag var tvungen utan för att jag kunde och för att jag inte kunde säga nej. För några veckor sedan bokade jag en lokal inför den kommande heldagen med parterna och nu ville bokningsbolaget kränga andra tjänster. Inga av dessa tjänster var av något som helst intresse men jag bjöd alltså ändå in en försäljare.

Idag ringde det från receptionen och jag gick ner och hämtade mitt besök. Hälsade, bjöd på kaffe, visade henne till mötesrummet. Hon visade att hon läst på om företaget. Pratade om omorganisering och den nya VD:n. Jag pratade om omorganisering och den nya VD:n.

Sedan pratade hon om sitt företag. Hon hade med sig en mapp som hon ställde på på bordet och bläddrade i. Den var särskilt designad för att kunna användas för små bordspresentationer. Hon pratade om hur hon och två andra kvinnor en gång startat företaget för tjugo år sedan. Hon pratade om hur de arbetade med andra företag. Hon pratade om den här världen vi lever i. Det är snabba puckar nuförtiden, sade hon. Ja, så är det, sade jag. Allt går mycket snabbt.

Den inte så snabba presentationen avslutades med den sista sidan i mappen. Det var en bild på företagets personal, samlade och leende. "Se här, här är vårt glada gäng! Engagemang är viktigt när man arbetar med service!" Ja, det är det sade jag och tackade för mötet.

Jag försökte att se intresserad ut under hela mötet. I alla fall trevlig. Jag var helt säker på att jag hade lyckats. Senare på dagen frågade en kollega vem den stackars försäljaren var som orsakade att jag såg så plågsamt uttråkad och ointresserad ut. Han tyckte synd om henne som såg så tillintetgjord ut.

Så var det med det. Antagligen är det lika bra att jag lägger ned alla försök att vara trevlig.

RÄTT och FEL

I en värld som är allt annat än perfekt är tydlighet mycket viktigt.

Coachen och jag: del 3

Jag tyckte mig höra att coachens företag gått i konkurs. Jag trodde att coacherna satt säkra i lågkonjunkturen eftersom varje arbetslös person ska få en coach som peppar till livsgglädje, självkänsla och anställning. Tydligen finns det fler coacher än arbetslösa i Sverige. Jag önskar coachen lycka till med att coacha sig själv till ett nytt jobb.

Stefan

"Humor är ett av Stefans viktigaste verktyg för att nå fram till deltagarna. Hans energifyllda framträdande skapar lust till förändring och utveckling. Med Stefans härliga entusiasm och suveräna pedagogik får deltagarna både inspiration och konkreta verktyg att direkt använda i arbetet."

"Stefan skapar: Motivation, lust, energi, medvetenhet, positiva attityder, framtidstro, aha-upplevelser, kommunikation, glädje, samarbete, interaktion, livsbalans, passion, kraft att våga och positiva resultat."

Ålderdomen kommer tidigt i år

Jag kom inte ihåg att han heter David Lynch. Jag kom inte ihåg något om Walter Benjamin. Jag kom inte ihåg någons efternamn. Jag kom inte på att det heter bollhav. Min tanke fastnade vid bollrum. Jag skulle dra till med ett skämt om Power point men kunde inte komma på att det är så det heter. Jag kom inte ihåg den svenska titeln på "The golden notebook". Heter den "Det femte elementet"? Nej, det gör den ju inte. Mina meningar är ofullständiga; jag kommer inte på det sista ordet.

Jag räknar upp tyska romantiker för att se om jag minns dem. Goethe, Schiller, Hoffman. Det går så där. Jag fortsätter med köksredskap. Durkslag, mjölsikt, soppslev, visp, mortel. Det går lite bättre.

Gårdagens ålderstecken var näshår som växer sig allt längre. Dagens, eller snarare månadens ålderstecken är tidigt utvecklad demens.

Varje tanke kan vara min sista. Det är så här det slutar.

Och sensmoralen är...

Några viktiga läxor jag lärt mig av "Mistral's daughter".

• Om en man beordrar dig att ta av dig kläderna, gör det men se till att ordna med ordentliga kontrakt och gåvobevis först.
• Starta eget företag.
• Ge dig aldrig i slang med konstnärer. De är ohederliga typer som tar sig vilka friheter som helst.
• En olycka händer så lätt. Uppdatera ditt testamente. Eller snarare, se till att din älskare gör det.
• Ditt hjärtas röst är mannens röst så följ honom.
• Samarbeta inte med nazister.
• Mannen din morsa låg med är ditt livs kärlek. Ligg med honom du också.
• Var inte för girig. Det är inte attraktivt.

Till min kära dotter, ifall jag hade någon. Jag ger dig Judith Krantz "Mistral's daughter".

"There are two many groups with 'the'"

Till Manne sade jag att jag ska ägna min dag i sjuksängen åt some soulsearching. Det har jag inte gjort. Istället har jag legat ned mycket stilla och lyssnat på radio, kollat på tv-serier, letat runt på diverse torrentsiter efter tv-serier skrivna av Barbara Taylor Bradford, Judith Krantz och Sidney Sheldon, samt kollat på mannen som samlar på alla låtar som någonsin gjorts i hela världen.

Zen Nano Plus

Jag skulle stoppa ned min trasiga mp3-spelare i fickan. Då tog han upp sin och visade mig och vi jämförde. Likadana med tejp på samma ställe. Som i en romantisk komedi och de vet och publiken vet att de kommer att bli ihop på slutet.

Så blev det ju inte och nu är min mp3-spelare trasig. Jag funder på att köpa en ny. En snygg och fräsch med skäggväxt.

Slö, slapp och likgiltig

På ett seminarium om utbrändhet. Marie Åsberg, professor i psykiatri, talade bland annat om kriterierna för att få diagnosen utmattningssyndrom. Utifrån en skala från 0-6 fick vi i publiken själva bedöma vår stressnivå.

Jag tjuvkikade på mina grannars lappar och såg mest tvåor och treor. Jag hade nästan bara nollor. Som högst kunde man få 60. Om man fick högre än 20, då skulle man se över sin livssituation, sade professorn.

Koncentrationsförmåga, kroppslig uttröttbarhet, uthållighet, återhämtning, sömn, överkänslighet för sinnesintryck, upplevelse av krav, känslomässigt engagemang. Nollor på alla frågor kring dessa saker. Perfekt, inga problem. På frågan gällande minne satte jag en etta för en gång sov jag faktiskt med öppen dörr och nyckeln i låset ända tills grannen kikade in och föriktigt frågade om det var någon hemma. På frågan som handlade om irritation och ilska borde jag nog ha satt högre än en etta. På seminariet var jag irriterad på kvinnan till höger. Hon tittade hela tiden på mig och och log och skrattade lite galet. Ibland tittade jag på henne och log lite galet tillbaka för att hon skulle bli nöjd någon gång men det blev hon aldrig.

Jag skämdes lite över mina nollor. Folk kunde ju tro att jag är helt sinnesslö. Slö, slapp och likgiltig som min pappa sade till mitt tonåriga jag som låg i soffan framför "The Ricki Lake Show" och åt ölkorvar.

Slö, slapp och likgiltig alltså. Möjligen har min bekvämlighet gått överstyr. Inget gott som inte för något ont med sig.

Kate Millet och jag

Till vänster i glasögon: Kate Millet. Resten: Feminister

Den 8:e mars för några år sedan ringde Manne för att gratulera mig på den internationella kvinnodagen och för att påminna mig om att elda under min vrede. I bakgrunden hörde jag slagorden från demonstrationståget. Själv stod jag framför spegeln och lade en ansiktsmask. Tidigare på dagen hade jag säkert vaxat min kropp len som en femårig flickas och stått framför spegeln och försökt komma på sätt att göra mina bröst större.

Idag har jag lagt en ansiktsmask, noppat min mustasch, övervägt tandblekning, köpt ett dyrt läppstift och beställt en BH i spets. En vacker urringning utlovas.

I natt drömde jag att var kompis med Kate Millet och hon gillade mig jättemycket. Det var förmodligen mitt dåliga, feministiska samvete som försökte trösta mig.

Jag firar den feministiska kampen stilla i soffan genom att ännu en gång läsa Valerie Solanas "SCUM Manifesto".

Sedan tittar jag på några avsnitt av "Mad men" och drömmer om Dan Draper och om män som vickar på hatten till avsked. Jag är så klart vaninningt vacker och alla stiliga män vill ha mig.

Nytänkande i kärva tider

Jag har spelat in en låt som nu är till salu. Den finns i ett exemplar och kan bara spelas en gång. På köpet får du mig, resten av ditt liv.

Love. Unattainable. Forbidden. Forever.

De träffas första gången när hon bara är en liten flicka och han är en vuxen man med prästkappa. Redan då kastar han lystna blickar på henne. Redan då vet hon att han är hennes enda kärlek. Father Ralph de Bricassart och Meggie Cleary.

Han lär henne allt han kan om livet. När hon får sin första menstruation tror hon att hon är döende, men han förklarar: "Precious, you're not dying, you're growing up." Han förbannar hennes vuxenblivande eftersom hennes mogna kropp utgör ett hot mot hans kyskhetslöfte. Hon är alltid den vackraste kvinnan i rummet, med sitt yviga hår och mörka, stora ögon. "Father" kallar hon honom och de kastar kåta blickar på varandra.

När hon förstår att han aldrig kommer att bli hennes, gifter hon sig istället med en fårklippare med en härligt muskulös torso. Maskulin, stark och svettig av kroppsarebte. Går runt på gården i all sin grova arbetarprakt. En protestant dessutom och allt som Father Ralph de Bricassart inte är. Han visar sig snart vara en riktig usling och hon lämar honom till slut.

Father Ralph de Bricassart försöker glömma Meggie genom att omge sig med den katolska kyrkans all prakt. När den kroppsliga kärleken och åtrån blir honom övermäktig kommer han till henne på paradisön, där hon befinner för att vila upp sig efter en svår förlossning. På en strand förenas äntligen deras kroppar. Han väljer ändå kyrkan och Gud framför kärleken till henne, men hon lever på sexminnet resten av sitt liv.

Till helgen vecka planerar jag en eller två nya bakfyllor. Då kanske jag ser den igen. Vem vet, det kanske inte blir bättre än så här.