När jag läser Stina Aronssons helt fantastiska "Feberboken","Flera veckor förspillde jag faktiskt på att söka utforska mig själv bara för att Hugo (Hugo är min älskare, eller rättare sagt han kunde vara det om han ville) skulle få veta allt om mig. Mitt ansikte, mina händer, mina utbrott, min andedräkt."
känns det som en nödvändighet att läsa om Valerie Solanas "SCUM Manifesto", för jag vet inte vilken gång i ordningen.
"The male is an incomplete female, a walkning abortion, aborted at the gene stage. To be male is to be deficient, emotionally limited; maleness is a deficiency disease and males are emotional cripples."
Jag ligger under det varma duntäcket som jag nyss har packat upp för hösten och roas av Solanas stilistiska grepp. Roas av hennes sätt att vända på allt, samtidigt som kritiken är rättvänd. Jag skrattar nog mer än knyter näven. Och så tänker jag på Mimmis förälskele i "Feberboken" och att jag ju faktiskt får ta tidningen med mig på morgonen.
3 kommentarer:
Jag kan tyvärr inte läsa Solanas längre, eftersom jag satsar på att vara Kvinna nu. Du borde tänka på det själv Maria. Stridslystenhet är faktiskt inte så särskilt säxigt. Släng in en ordentlig dos Bukowski på läslistan istället, så att du kan förstå hur en riktig man fungerar.
Du kan också köpa en myskbaserad parfym. Män älskar kvinnor som läser Bukowski och doftar mysk.
En riktig kvinna kan tex. vara passionerad och temperamentsfull snarare än stridslysten om hon ska visa upp någon form av galenskap. Om Valerie Solanas hade träffat rätt man och ansträngt sig för att vara lite mer easy on the eye hade hon kanske kunnat vara känd som so and so's lite galna excentriska flickvän. Det var synd att hon var så bitter, rätt söt tjej egentligen, Solanas. Jag tänker ofta på Solanas och att det var synd på så rara ärtor.
Jag gör allt, jag är komplex och en allkonstnär. I ena handen håller jag Solanas, med den andra skapar jag en Kvinna.
Skicka en kommentar