"Övergivenheten innebär att vi väljer våra jag. Känslan av övergivenhet beledsagar ångesten."
Jean-Paul Sartre, Existentialismen är en humanism
Nu väljer jag Sartre framför de Beauvoir. Undersöker husbondens verktyg, skulle man kunna säga. Men inte för att riva huset. Jag är en dålig feminist nuförtiden. Lever ibland som jag lär men kanske inte alltid som jag vill. "Titta en familj!", ropade jag glatt och lyckligt till Manne när vi såg en andfamilj på sjön.
Den heteronormativa tidskonstruktionen tänker jag på efter helgen (den här oordnade helgen utan någon tid alls). Att organisera livet utifrån det heterosexuella äktenskapet och reproduktionen.
Karriär, bostadsrätt, laga märkvärdiga middagar, lära sig saker om vin, uppföra sig, umgås i par, prata svalt intellektuellt, skaffa barn så småningom, skaffa sommarstuga alternativt flytta ut på landet.
Jag har några saker kvar att uträtta. Först och främst måste jag ta mig en funderare. På det åtråvärt normala och på alternativen.
2 kommentarer:
Det kan varit tre änder som av en händelse bestämt sig för att ta samma väg över vattnet. Men det mest troliga är, som du skriver, att det var en andfamilj.
Så klart att det var en familj. Liksom korna och abborrarna. Det är vad jag säger att det är. Jag är ett postmodernt tolkningsföreträde.
Skicka en kommentar