Stilla, stel och skeptisk

Jag gör saker som jag egentligen inte gör. Jag undersöker om jag är en tråkmåns eller inte. Mycket tyder på att jag är en tråkmåns.

I lördags tittade jag på en sång- och danskvinna som talade flera språk. Det var en föreställning som utgav sig för att vara rolig, men jag skrattade bara ett par gånger. Det var meningen att man skulle applådera efter varje låt och lustighet, men det gjorde inte jag. Nej, jag applåderar bara i slutet på föreställningen, sade jag. Kan ju inte hålla på och klappa hela tiden. Jag satt stilla och stel. Senare under kvällen hoppade en liten man upp ur en tårta och det såg ju onekligen lite lustigt ut. Jag rynkade på ögonbrynen och vände mig mot baren. Mannen började att sjunga.

Dagens planerade besök till stand up comedy-klubben blev skjutet på framtiden, men imorgon ska jag gå på ett frukostseminarium och lyssna på en inspiratör. Jag har hört att det är en fantastisk föreläsning. Inspirerande, troligtvis. Jag är säker på att jag kommer att komma på otaliga anledningar att hata honom. Jag kommer att sitta där stilla, stel och mycket skeptisk.