Det här är jag, jag är gammal nu, och gammaldags.Jag gör en lista i mitt huvud över tecken på att jag är gammal nu, bra och dåliga. Att alla andra är tolv år är ett av dem (det var de på klubben i ondsdags, jag lovar). Att jag somnar i soffan när jag lägger mig för att läsa är ett annat (eller så är jag helt enkelt sjuk på något sätt och det kan ju också vara ett ålderstecken). Ett annat är att jag aldrig förstod mig på new rave-grejen och att jag heller inte har en aning om vad kidsen gillar nuförtiden. Jag har börjat pensionsspara. Och så har jag slutat att leta efter ny dansmusik. Men så snubblar jag över Mu-aktiga låten "Cyoa" och jag får lust att gå ut och dansa medieval madness-dansen igen.
Förresten, om ni inte redan har laddat ned Parker Lewis "Hjältar", gör det. Liksom Håkan Hellström har han snott de fantastiska stråkarna från The Isley Brothers "My love is your love forever", och dem kan jag aldrig få nog av.
1 kommentar:
jess, kanske dags att plocka fram lårbenet från vinden och åter börja svinga! fast då skulle nog kidsen undra vad i hela friden gamlingarna sysslar med.
Skicka en kommentar