Stilla, stel och skeptisk och så gör jag konstiga handrörelser

Jag gör saker som jag egentligen inte gör. Oscar hade köpt biljetter till stand up comedy-festivalen och jag följde med. Jag skrattade inte åt mannen som skämtade om lustiga saker som händer på thailandsresor. Jag skrattde åt kvinnorna som skämtade om utvecklingsstörda, dvärgar och män så det var i sin ordning. Jag skrattade även åt mannen från Nya Zeeland som skämtade om märkliga saker svenskar gör och det var ju inte alls i sin ordning. Några minuter var jag inte stilla, stel och skeptisk. Jag tillät mig att skratta åt saker som jag inte skrattar åt.

Nästa vecka kommer nästa utmaning. Jag fick ett mejl igår, där det stod:

"Hej och välkomna nästa tisdag på kurstarten i bollywooddans!

Klädsel: Bekväm gärna tight och kjol och vi dansar barfota.

Vi kommer gå igenom kursupplägg för hösten och bekanta oss med varandra samt även hinna med och dansa lite."

Jag kan inte tänka mig något jag skulle vilja göra mindre än att börja på en kurs i bollywooddans.

Nästa vecka ska jag börja på en kurs i bollywooddans.

Veckan efter det kanske jag skickar iväg ett felstavat mejl till hela avdelningen, eller när jag ändå håller på, till hela företaget.

Min kompetens vet inga gränser

Inte så långt från mig sitter det en man från en stor svensk arbetsgivarorganisation. Han går runt med en viktig min. Igår gick han med sin viktiga min till sina kompisar på forskningsavdelningen. Han hade problem med ett dokument, sade han, han visste inte hur man gjorde för att ändra radavstånd. Ingen på forskningsavdelningen kunde hjälpa honom.

Jag satt tyst på min plats och sade ingenting och ändrade radavstånd som om jag inte hade gjort något annat.

Nej, jag är inte Eva-Lena.

Någon gång kanske jag slutar att skriva om åldrandet, men troligtvis inte för från och med med nu blir det bara värre.

Jag stod på perrongen, på väg hem från träningen. På väg hem från ett fåfängt försök att skjuta upp åldrandet och döden. Eller vad är det Woody Allens karaktär säger i "Hannah and her sisters"? Hur som helst, det kom en kvinna fram till mig med en undrande blick. "Är det du som är Eva-Lena?", frågade hon. "Nej, det är jag inte", svarade jag och tänkte att jag är inte Eva-Lena som är 45 år och jobbar som handläggare på Försäkringskassan. Men mycket snart så är jag det.

Det blir tydligen bara värre från och med nu.

Ålderdomen och åldrandet

Bland saker jag tänker på: kvinnligt håravfall.
Bland saker jag borde tänka på: plastikkirurgi och botox.

Åh, vilket överraskningsparty!

Jag sade att jag tänkte göra grillspett till festen. Mamma blev tyst. Sedan presenterade hon sitt förslag och så blev det. Jag sade till mamma att jag tänkte göra jordgubstårta till festen. Mamma blev tyst. När jag kom tillbaka från Göteborg efter helgen hade mamma beställt en tårta från konditoriet. Det blev bättre så sade hon. Min irritation växte. Jag visste inte då att hon inte var den enda som i hemlighet tagit över min blygsamma tillställning och gjort den till en fantastisk fest. Jag minns inte så mycket men jag minns att jag hade roligt.

(filmat av Freddan)

Platt-tv:n

I 30-årspresent av mina föräldrar fick jag en platt-tv, en liten platt tv. Mamma tyckte att den skulle passa min lilla lägenhet. Mitt ensamhushåll, som hon kallar mitt boende.

Idag packade jag upp tv:n och upptäckte snart nackdelen med den platta formen: Tv:n duger inte till att stapla böcker på. Jag kan däremot stapla böcker under tv:n och det var jag tvungen att göra. Jag lade mig ned i soffan, kollade mot tv:n. Staplade några böcker. Lade mig ned igen, kollade mot tv:n. Staplade några böcker. Staplade några andra böcker, tills sikten mellan soffan och tv:n var fri.

Ikväll ska jag ligga i soffan och kolla på när Maggie Tulliver faller handlöst förälskad i sin bästa väninnas fästman. Inom räckhåll kommer det att finnas en chokladkaka och en påse Matadormix.

Medborgarboken: del 3

“Klok bosättning bör syfta till att ordna till att vardagstillvaron så bekväm och trivsam som möjligt. Man bör i första hand se till, att familjens dagliga krav tillgodoses och inte förrän i andra hand planera för vänner och bekanta, som kommer på besök. Det spelar mindre roll, om hemmet är färdigt på bröllopsdagen. Värre är om vi upptäcker efter ett halvt år, att skåpet är opraktiskt, att den dyra ljuskronan ger ett hårt och ogästvänligt sken i rummet. Familjen är inte färdig, när man gifter sig – lika lite kan bosättningen vara det."

"En sovplats för var och en är nödvändig. Det är givetvis en fördel att kunna disponera ett särsklit sovrum med goda sängar, som står färdigbäddade. /.../ Man bör studera de olika typer av bottnar, som finns på marknaden. En god sängbotten bör inte fjädra för mycket, eftersom man i allmänhet sover bättre på en relativt spänstigt fjädrande underlag, och den bör inte heller gnissla och knirka vid minsta påfrestning. /.../ Direkt förkastliga bottnar är trådnätabottnar (turistsängsbottnar) och klena, illa spända kedjebottnar eller vävbottnar, som genom sin stumhet ej är lämpliga annat än som tillfälliga bäddplatser."

"Dessa olika synpunkter på bordets praktiska utformning bör man noga göra klart för sig före bordsköpet. Likaså bör man duka upp ett bord med sitt glas och porslin för att se, hur stor plats det tar. Man brukar beräkna 55-60 cm armbågsrum per person och kommer följaktligen fram till en minimibordsyta på 120 x 85 för det rektangulära bordet och ca 1 m à 1,10 m som diameter för det runda bordet."