Ålderdomen kommer tidigt i år

Jag kom inte ihåg att han heter David Lynch. Jag kom inte ihåg något om Walter Benjamin. Jag kom inte ihåg någons efternamn. Jag kom inte på att det heter bollhav. Min tanke fastnade vid bollrum. Jag skulle dra till med ett skämt om Power point men kunde inte komma på att det är så det heter. Jag kom inte ihåg den svenska titeln på "The golden notebook". Heter den "Det femte elementet"? Nej, det gör den ju inte. Mina meningar är ofullständiga; jag kommer inte på det sista ordet.

Jag räknar upp tyska romantiker för att se om jag minns dem. Goethe, Schiller, Hoffman. Det går så där. Jag fortsätter med köksredskap. Durkslag, mjölsikt, soppslev, visp, mortel. Det går lite bättre.

Gårdagens ålderstecken var näshår som växer sig allt längre. Dagens, eller snarare månadens ålderstecken är tidigt utvecklad demens.

Varje tanke kan vara min sista. Det är så här det slutar.

Och sensmoralen är...

Några viktiga läxor jag lärt mig av "Mistral's daughter".

• Om en man beordrar dig att ta av dig kläderna, gör det men se till att ordna med ordentliga kontrakt och gåvobevis först.
• Starta eget företag.
• Ge dig aldrig i slang med konstnärer. De är ohederliga typer som tar sig vilka friheter som helst.
• En olycka händer så lätt. Uppdatera ditt testamente. Eller snarare, se till att din älskare gör det.
• Ditt hjärtas röst är mannens röst så följ honom.
• Samarbeta inte med nazister.
• Mannen din morsa låg med är ditt livs kärlek. Ligg med honom du också.
• Var inte för girig. Det är inte attraktivt.

Till min kära dotter, ifall jag hade någon. Jag ger dig Judith Krantz "Mistral's daughter".

"There are two many groups with 'the'"

Till Manne sade jag att jag ska ägna min dag i sjuksängen åt some soulsearching. Det har jag inte gjort. Istället har jag legat ned mycket stilla och lyssnat på radio, kollat på tv-serier, letat runt på diverse torrentsiter efter tv-serier skrivna av Barbara Taylor Bradford, Judith Krantz och Sidney Sheldon, samt kollat på mannen som samlar på alla låtar som någonsin gjorts i hela världen.

Zen Nano Plus

Jag skulle stoppa ned min trasiga mp3-spelare i fickan. Då tog han upp sin och visade mig och vi jämförde. Likadana med tejp på samma ställe. Som i en romantisk komedi och de vet och publiken vet att de kommer att bli ihop på slutet.

Så blev det ju inte och nu är min mp3-spelare trasig. Jag funder på att köpa en ny. En snygg och fräsch med skäggväxt.

Slö, slapp och likgiltig

På ett seminarium om utbrändhet. Marie Åsberg, professor i psykiatri, talade bland annat om kriterierna för att få diagnosen utmattningssyndrom. Utifrån en skala från 0-6 fick vi i publiken själva bedöma vår stressnivå.

Jag tjuvkikade på mina grannars lappar och såg mest tvåor och treor. Jag hade nästan bara nollor. Som högst kunde man få 60. Om man fick högre än 20, då skulle man se över sin livssituation, sade professorn.

Koncentrationsförmåga, kroppslig uttröttbarhet, uthållighet, återhämtning, sömn, överkänslighet för sinnesintryck, upplevelse av krav, känslomässigt engagemang. Nollor på alla frågor kring dessa saker. Perfekt, inga problem. På frågan gällande minne satte jag en etta för en gång sov jag faktiskt med öppen dörr och nyckeln i låset ända tills grannen kikade in och föriktigt frågade om det var någon hemma. På frågan som handlade om irritation och ilska borde jag nog ha satt högre än en etta. På seminariet var jag irriterad på kvinnan till höger. Hon tittade hela tiden på mig och och log och skrattade lite galet. Ibland tittade jag på henne och log lite galet tillbaka för att hon skulle bli nöjd någon gång men det blev hon aldrig.

Jag skämdes lite över mina nollor. Folk kunde ju tro att jag är helt sinnesslö. Slö, slapp och likgiltig som min pappa sade till mitt tonåriga jag som låg i soffan framför "The Ricki Lake Show" och åt ölkorvar.

Slö, slapp och likgiltig alltså. Möjligen har min bekvämlighet gått överstyr. Inget gott som inte för något ont med sig.

Kate Millet och jag

Till vänster i glasögon: Kate Millet. Resten: Feminister

Den 8:e mars för några år sedan ringde Manne för att gratulera mig på den internationella kvinnodagen och för att påminna mig om att elda under min vrede. I bakgrunden hörde jag slagorden från demonstrationståget. Själv stod jag framför spegeln och lade en ansiktsmask. Tidigare på dagen hade jag säkert vaxat min kropp len som en femårig flickas och stått framför spegeln och försökt komma på sätt att göra mina bröst större.

Idag har jag lagt en ansiktsmask, noppat min mustasch, övervägt tandblekning, köpt ett dyrt läppstift och beställt en BH i spets. En vacker urringning utlovas.

I natt drömde jag att var kompis med Kate Millet och hon gillade mig jättemycket. Det var förmodligen mitt dåliga, feministiska samvete som försökte trösta mig.

Jag firar den feministiska kampen stilla i soffan genom att ännu en gång läsa Valerie Solanas "SCUM Manifesto".

Sedan tittar jag på några avsnitt av "Mad men" och drömmer om Dan Draper och om män som vickar på hatten till avsked. Jag är så klart vaninningt vacker och alla stiliga män vill ha mig.

Nytänkande i kärva tider

Jag har spelat in en låt som nu är till salu. Den finns i ett exemplar och kan bara spelas en gång. På köpet får du mig, resten av ditt liv.