Ett landskap med hinder

På en fönsterplats till vänster strax efter ingången sitter en kvinna som inte jobbar på min avdelning. Första dagen på det nya kontoret hälsade jag på henne. Det råkade bli så. Jag tror inte att jag log för jag brukar antingen hälsa eller le, inte både och. Nästa dag hälsade jag på henne igen. Annars kunde hon ju tro att mitt undvikande var något slags ställningstagande. Så fortsatte det sedan. Varje dag ett hej för hon satt alltid där jag kom till jobbet strax efter åtta.

Men så en dag hälsade jag inte. Jag tyckte mig nämligen ha sett en viss motvillighet i hennes uttryck när hon hälsade på mig. I två dagar hälsade jag inte på henne, men så den tredje dagen pratade vi vid kaffeautomaten, om kaffeautomaten antar jag, och det blev ju en anledning att hälsa på varandra igen. Jag inbillar mig att hon ser lite gladare ut nu, när hon hälsar på mig. Men jag andas ut när hon inte sitter på sin plats. Så mycket bättre att slippa hälsa. Hon sitter nästan alltid på sin plats när jag kommer till jobbet strax efter åtta.

När jag ska hämta min post måste jag gå förbi hela avdelningen för kommunikation, så jag går helst inte och hämtar min post. Många har jag träffat på möten och vid kaffeautomaten så jag antar att jag skulle kunna hälsa på dem. Jag gör det oftast inte för det skulle bli för många hälsningar per meter. Jag tittar ner eller så antingen hälsar eller ler jag. Ibland håller jag andan och hoppar och gör både och, med risk för att tappa både ansiktet och värdigheten.

Jag planerar en neurotisk sommar. Jag vill inte vara slö, slapp och likgiltig längre. Jag är kanske frisk nu. Jag kanske klarar av att hantera lite ångest. Jag är kanske en annan person nu än den jag var då.

I helgen oroade jag mig för att jag hade lagt upp bilder på mig själv på facebook, att jag hade glömt att lämna programmet till styrgruppen, att jag hade ställt krav på personer som jag inte vet om jag har rätt att kräva något av och något dumt jag sa när jag var full.

Möjligen oroar jag mig redan tillräckligt mycket. Allt ovan tyder på det.

Jag ska försöka klara mig nu.