Det sista om detta

Det var inte meningen att det här skulle bli en blogg som handlar om mina sjukdomar. Inte alls. Om den skulle handla om något så skulle det vara mitt sjuka överjag, inte min sjuka kropp. Så det här blir det sista inlägget som handlar om den saken.

"Människoloppan är numera sällsynt i Europa eftersom vår hygien förbättrats. Den kan till exempel finnas på hostel där hygienen är bristande. Mer vanligt utomlands. Sjukdomar som överförs genom loppbett är pest och viss fläckfeber. Dessa sjukdomar finns inte längre i Sverige."

Jag gav mig själv diagnosen loppbett och sanerade min säng så gott jag kunde. Jag trodde att faran var över. Men så vaknade jag upp med ett utslag som inte hade så mycket gemensamt med de tidigare. En kollega hävdade med bestämdhet att det inte kunde vara något annat än borrelia så jag traskade åter iväg till vårdcentralen. Sagt och gjort och diagnostiserat. Diagnostiserat av en läkare den här gången.

"Ungefär hälften av alla som drabbas av borrelia får samtidigt någon form av irritation som domningar eller klåda i det drabbade hudområdet. Ibland blir du trött, får huvudvärk, led- och muskelvärk, nackvärk och/eller låg feber. Infektionen kan drabba nervsystemet. Ett vanligt symtom vid sådana fall är att en del av ansiktet blir tillfälligt förlamat."

Lärdomar jag dragit av den senaste tidens händelser:

För det första: jag ska aldrig mer åka utomlands.
För det andra: jag ska aldrig mer lämna min lägenhet.