Alvy: Hey, you didn't read Death in Venice till I bought it for ya.
Annie: That's right, that's right. You only gave me books with the
word death in the titles.
Alvy: That's right, 'cause it's an important issue.
För en månad sedan, eller kanske sex, upptäckte jag en ny sorts ångest: dödsångesten. Insikten om att jag är dödlig och upplevelsen av att det är rätt jobbigt är antagligen det bästa som har hänt mig. (Näst efter rikskuponger då.) Dödsångesten är utan tvekan den bästa och mest konstruktiva sortens ångest. Det finns bara ett liv som är mitt och en dag kommer det att ta slut, en jobbig insikt, men samtidigt så full av möjligheter. Mitt i den härliga härliga vårsolen är döden allt jag kan tänka på. Och egentligen inte mig emot. Utan den (och mitt överjag) skulle jag inte få någonting gjort. Tack döden, tack överjaget.
En av anledningen till intresset för döden, förutom att det så klart är ett viktigt ämne, är den att jag läser Carl-Henning Wjikmarks Stundande natten. I den ligger en man och väntar på att dö. Han ligger i sin sjukhussäng och läser, läser för livet, för att göra det lite längre.
När man har riktigt roligt, sägs det ju, glömmer man bort tiden och därmed sig själv. Med min flykt till böckerna var det förstås samma sak, det insåg jag så småningom: ett sätt att suspendera jaget och tiden./.../ Det är ren och skär upplevelse av att min tid rinner ut, och ett försvar mot den upplevelsen.
Jag ska på alla sätt jag kan komma på, försöka skjuta upp tiden till dess yttersta möjliga gräns. Kanske åker jag till Centralamerika, till Garirunafolkets trakter, blir en kulturtant som dansar med svängande höfter. Eller, vilket är mer troligt, så skyndar jag långsamt och lägger mig i soffan en stund och fortsätter att läsa om döden.
2 kommentarer:
Du kan få låna mitt exemplar av The Denial of Death som jag köpte någon gång efter att ha sett om den där filmen. Annie får den av Woody i någon scen.
Jag och Manne pratade om boktips igår, och jag hävdade att ingen normal människa tar sådana på allvar eftersom de flesta (läs: min pappa och alla svenskalärare jag någonsin haft) bara vill få andra att läsa det de själv läser för att bekräfta hur briljanta de är. Men jag kom såklart på att jag hade fel, eftersom du är något så ovanligt som en utdelare av situationsavstämda boktips.
Nu ska jag läsa om döden, om du inte har nåt annat på lager månne? Jag skulle också kunna tänka mig att läsa något om djur eller om tempel. Har en vag känsla av att det finns en djurbok därute som kommer att förändra mitt liv, medan tempel ju alltid är intressanta för en ritualrunkare som undertecknad.
Fantastisk blogg hur som. Keep it up hjärtat.
Skicka en kommentar