Göteborg i bild

Frisör och feskeboa 20 meter åt höger.

det är antingen eller

Jag berättade att jag hade hälsat, men att jag inte hade lett när jag gjorde det. Jag tyckte att det var stort, att jag överhuvudtaget hade sagt något, men Manne frågade om jag verkligen är attraherad av män. Jag svarade att det är jag.

Nästa gång kanske jag ler, men då säger jag troligtvis ingenting.

happyhappyhappyhappyhappyhappy

happyhappyhappyhappyhappyhappyhappy. Hon tipsade om att man kan säga så när morgonen känns tung. Hon kunde inte sluta le. Hon citerade Mia Törnblom eller om det var Annika Dopping. Jag funderade på att bortse från avsändaren och kanske lyssna på det hon sade.

Nästa dag kom hon med massajskor på fötterna och då slutade jag att lyssna.

Nästa dag kom hon med massajskor på fötterna och vid slutet av dagen ville jag att hon skulle ta mig i sin stora organisationskonsultsfamn. Jag ville att hon skulle bli min mentor i massajskor. Gunga försiktigt fram till mig och lära mig allt om att le och mycket om livet.

Det gör jag såklart inte

Hon säger att jag är bäst. Det säger hon nästan varje dag. Idag kramade hon mig samtidigt som hon sade det. Hon har gått en kurs och lärt sig feedback. Jag tar henne på orden. Genomskådar henne inte.

En dag i en period av mitt liv

Stockholm Vatten vet när tjälen ska gå ur marken. De har mycket exakta mätinstrument för att ta reda på det. Det fick jag veta på trädgårdsföreningens årsmöte.

Vi satt i en föreningslokal och det bjöds på kaffe och vetelängd. Det blev diskussion om balansräkningen som inte stämde. Det rörde sig om en mycket liten summa som tydligen var mycket viktig. Föreningens kassör blev mycket upprörd för hon var inte ens ekonom och hon hade gjort sitt bästa. Suppleanten ville att allt han sade om balansräkningen skulle föras till protokollet. Han ville ha en notering, sade han. Någon annan ville ha en notering om att latrintömningen inte hade fungerat förra året. Det här året ska jag sköta valberedningen för jag tackade inte nej.

Jag sitter och tittar på klockan som går och undrar när tjälen ska gå ur marken. Jag funderar på hur lång en period av ett liv är.

Jag försöker komma ihåg att jag är stor

Det var Kajsa som skrev det. Det där om att jag är stor nu. Hon skrev det dagen efter min 30-årsfest, för att påminna mina föräldrar om att jag är stor nu och det står fortfarande kvar. På julafton frågade min mamma om jag är stor nu och jag svarade att det vet jag inte. Jag och min bror sov i våningssängen och vid frukosten surade jag.

Den vinnande personligheten vs den förlorande personligheten

"Men hon var kall invärtes och nervös. Först önskade hon intensivt att hon inte hade farit dit, sedan att hon skulle ha lättare att anpassa sig och den kritiska knuten inom henne lösas upp, så att hon kunde bli ett med denna vänskapliga, bullersamma skara."

Doris Lessing, Martha

Det var en helt vanlig konferens: en framtidsforskare sade samma saker som framtidsforskaren på den förra konferensen, en så kallad inspiratör sprang runt i korridorerna, någon sade att det var ju bra med fruktsallad för då behöver man inte skala och ha sig.

När dagen var slut var det dags för utvärdering. Vi skulle utvärdera föreläsarna. Det var han med den vinnande personligheten och hon med den fölorande personligheten. Hon kom från Skatteverket och var torr och inte det minsta rolig. Han var en skatteexpert och kunde konsten att göra torra saker roliga. Hon pratade torrt och sakligt. Han charmade publiken med sina skämt. Jag visste att han skulle få högsta betyg och att hon inte skulle få det. Så klart att den vinnande personligheten vinner.

På utvärderinsglappen gav jag den förlorande personligheten högre betyg än den vinnande. För Martha Quests skull. Någon gång måste jag och Martha Quest vinna.