Inköpslistan

När jag städade en låda hittade jag en lapp där jag hade skrivit

på ena sidan:
toapapper
frukt
ost
bröd

på den andra:
läsvanor
åldrande
filmsex
kartongarbetare

Jag antar att jag gick till affären och köpte de förstnämnda sakerna. Vad jag gjorde med de sistnämnda minns jag inte.

På rätt spår?

Igår kväll klockan åtta öppnade jag en flaska rött och satte mig i soffan för att kolla på säsongspremiären av "På spåret".

Laget som jag hejade på vann så det var en bra kväll.

Demi Moores frisyr

Allför länge klippte jag mig hos frisören i Skene, en typisk landsortsfrisör med väggar klädda i svartvita bilder med frisyrer från sent 80-tal. Jag klippte mig där eftersom jag visste vad jag skulle få, även om jag visste att det jag skulle få var en rätt ful frisyr. Jag gillade det förväntade då ännu mer än vad jag gillar det förväntade nu.

Första gången jag klippte mig i Göteborg blev resultatet ännu värre. Jag gick in till frisören som en ungdom med svårt utseende, en sån som satt på caféer och översatte Ovidius Metamorfoser och som hade sett Quodrophenia för många gånger. Svart polo och mörk blick. Jag ville se ut som ett mod, klippa mig som ett mod. När frisören var klar rufsade hon till mitt alldeles för kortklippta hår och upplyste mig om att jag kunde ha det lite punkigt också. FEL SUBKULTUR, ville den sextonåriga, känsliga versionen av mig skrika.

Frisörer gillar att klippa mig så att jag ser ut som en konstskolestudent. Själv föredrar jag den sofistikerat mogna galleristlooken.

Nu är mitt mål att få till frisyren som Demi Moore har i Ghost. Det har varit mitt mål ända sedan maj i år. Efter dagens klippning konstaterar jag att resultatet är ganska nära, men jag ser antagligen mer ut som en liten grabb än som Demi Moore år 1990.

Drejskivan och leran väntar i garderoben.

Efter detta: kristider

Höstens tema var svart. Vintern verkar vara lite mer färgglad.

Påminnelser till mig själv:

Sluta köpa så mycket kläder.

Köp fler galgar.

Allt som jag ägde och hade

Jag tappade det ett tag, så mycket som någon som jag kan tappa det antar jag. Jag förlorade alla mina lösa ägodelar. SL-kort, plånbok, mobil, MP3-spelare. För full, för ostadig, för ansvarslös.

Så kom det ett brev, till min bror:

Hej!

Jag har hittat din systers mobil och eftersom jag är en tjuv så behåller jag den. Jag bifogar SIM-kortet, som ett plåster på såren.

Tjuven

Nu behåller jag mina saker, som plåster på såren.

Jämställdhet år 2008

Folksam lägger sitt strå till stacken för att främja jämställdhetsarbetet i Sverige.

Från en annons i Dagens Nyheter:

"Lägre lön leder så småningom till lägre pension. Därför bör kvinnor spara mer. Vi vill hjälpa fler att komma igång."

Sparpengarna hämtas från mäns löner. Nähä, inte det.

a walk in the morning

Arthur Russell var tydligen helt omöjlig att samarbeta med. Han ville bestämma allt men kunde aldrig bestämma sig. Han blev aldrig nöjd och kunde aldrig göra något klart. Det, och hans tidiga död, resulterade i högar med material som aldrig blev utgivet medan han levde. Hans mamma funderar på vad han kunde ha uträttat om han hade fått leva lite längre. Storverk kanske. Eller kanske ytterligare tusentals kassettter med ofärdigt material, säger hans pappa, kärleksfullt med en tår i ögat.

Se filmen "Wild combination - a portrait of Arthur Russell". Inga slitna musikjournalister eller perifera basister som pratar om hur fantastiskt allt var när det begav sig. Bara kärlek i olika färger.