Nej, jag är inte Eva-Lena.

Någon gång kanske jag slutar att skriva om åldrandet, men troligtvis inte för från och med med nu blir det bara värre.

Jag stod på perrongen, på väg hem från träningen. På väg hem från ett fåfängt försök att skjuta upp åldrandet och döden. Eller vad är det Woody Allens karaktär säger i "Hannah and her sisters"? Hur som helst, det kom en kvinna fram till mig med en undrande blick. "Är det du som är Eva-Lena?", frågade hon. "Nej, det är jag inte", svarade jag och tänkte att jag är inte Eva-Lena som är 45 år och jobbar som handläggare på Försäkringskassan. Men mycket snart så är jag det.

Det blir tydligen bara värre från och med nu.

Ålderdomen och åldrandet

Bland saker jag tänker på: kvinnligt håravfall.
Bland saker jag borde tänka på: plastikkirurgi och botox.

Åh, vilket överraskningsparty!

Jag sade att jag tänkte göra grillspett till festen. Mamma blev tyst. Sedan presenterade hon sitt förslag och så blev det. Jag sade till mamma att jag tänkte göra jordgubstårta till festen. Mamma blev tyst. När jag kom tillbaka från Göteborg efter helgen hade mamma beställt en tårta från konditoriet. Det blev bättre så sade hon. Min irritation växte. Jag visste inte då att hon inte var den enda som i hemlighet tagit över min blygsamma tillställning och gjort den till en fantastisk fest. Jag minns inte så mycket men jag minns att jag hade roligt.

(filmat av Freddan)

Platt-tv:n

I 30-årspresent av mina föräldrar fick jag en platt-tv, en liten platt tv. Mamma tyckte att den skulle passa min lilla lägenhet. Mitt ensamhushåll, som hon kallar mitt boende.

Idag packade jag upp tv:n och upptäckte snart nackdelen med den platta formen: Tv:n duger inte till att stapla böcker på. Jag kan däremot stapla böcker under tv:n och det var jag tvungen att göra. Jag lade mig ned i soffan, kollade mot tv:n. Staplade några böcker. Lade mig ned igen, kollade mot tv:n. Staplade några böcker. Staplade några andra böcker, tills sikten mellan soffan och tv:n var fri.

Ikväll ska jag ligga i soffan och kolla på när Maggie Tulliver faller handlöst förälskad i sin bästa väninnas fästman. Inom räckhåll kommer det att finnas en chokladkaka och en påse Matadormix.

Medborgarboken: del 3

“Klok bosättning bör syfta till att ordna till att vardagstillvaron så bekväm och trivsam som möjligt. Man bör i första hand se till, att familjens dagliga krav tillgodoses och inte förrän i andra hand planera för vänner och bekanta, som kommer på besök. Det spelar mindre roll, om hemmet är färdigt på bröllopsdagen. Värre är om vi upptäcker efter ett halvt år, att skåpet är opraktiskt, att den dyra ljuskronan ger ett hårt och ogästvänligt sken i rummet. Familjen är inte färdig, när man gifter sig – lika lite kan bosättningen vara det."

"En sovplats för var och en är nödvändig. Det är givetvis en fördel att kunna disponera ett särsklit sovrum med goda sängar, som står färdigbäddade. /.../ Man bör studera de olika typer av bottnar, som finns på marknaden. En god sängbotten bör inte fjädra för mycket, eftersom man i allmänhet sover bättre på en relativt spänstigt fjädrande underlag, och den bör inte heller gnissla och knirka vid minsta påfrestning. /.../ Direkt förkastliga bottnar är trådnätabottnar (turistsängsbottnar) och klena, illa spända kedjebottnar eller vävbottnar, som genom sin stumhet ej är lämpliga annat än som tillfälliga bäddplatser."

"Dessa olika synpunkter på bordets praktiska utformning bör man noga göra klart för sig före bordsköpet. Likaså bör man duka upp ett bord med sitt glas och porslin för att se, hur stor plats det tar. Man brukar beräkna 55-60 cm armbågsrum per person och kommer följaktligen fram till en minimibordsyta på 120 x 85 för det rektangulära bordet och ca 1 m à 1,10 m som diameter för det runda bordet."

Göteborg i bild

Medborgarboken: del 2

Jag läser Medborgarboken i stugan, mina föräldrars sommarstuga. Jag skrattar och läser högt för mamma, pappa, min bror och hans flickvän. Det jag skrattar åt är avsnitt om hur hemmet bör möbleras, om hur hushållsekonomin bör planeras, om hur äktenskapet bör organiseras, om hur kärleken mellan man och kvinna bör se ut och hållas vid liv. Alla skrattar med.

Om giftermål:

”Och ändå borde man verkligen ta frågan om giftermål mycket på allvar. Det är det viktigaste beslutet i livet, beslutet om att leva tillsammans i alla sina dar, att få barn och uppfostra dem, att gemensamt bilda familj.”

Det är inget att skratta åt.

Vad var det mamma kallade oss i sitt tal, mig, Kajsa och Manne? Ensamstående kallade hon oss och sade att hon hoppades att vi snart skulle hitta män att leva ihop med. Att jag, Kajsa och Manne hittat varandra för länge sedan och kommer att älska varandra tills döden skiljer oss åt är inte tillräckligt.

”Blir man lätt irriterad av småsaker i samvaron och kommer i gräl med varann, då ska man bli misstänksam om hur ett äktenskap kan lyckas. Har man mycket olika smak, tycker den ena t.ex. om att läsa och studera och den andra om att jämt vara ute och i farten, då ska man också ta sig en extra funderare, innan man gifter sig.”

Det är inget att skratta åt.

“Särskilt måste man minnas, att det kan vara nödvändigt med medvetna ansträngningar, när det gäller att bli lycklig i det sexuella samlivet. Det är mycket vanligt, att när två ungdomar först börjar leva ihop, det inte ger den tillfredsställelse som man väntat. Ganska många kvinnor gör den erfarenheten, att det till en början inte har någon glädje av samlaget. Och ger det inte kvinnan någon tillfredsställelse kan det inte heller i längden bli bra för mannen. Är kvinna likgiltig eller ovillig, hämmar det honom också.”

Det är inget att skratta åt.

“Det fordras alltså, att man mycket noga tänker igenom, hur man vill ha det, och sedan nöjer sig med det sätt man valt.”

Jag tänker mycket noga igenom hur jag vill ha det. Jag tänker noga igenom fler val än det som jag förväntas välja.

Under rubriken “Viktiga händelser” fyller jag i många små, mycket viktiga saker.