”Jag vill se det arkeologiska Kartagho”, sade han.
Han hade dåliga tänder och talade osammanhängande om Bob Marley och Polen. Han hade följt efter oss ända från Hammamets tågstation via Tunis och vidare till Kartagho. Framme i Kartagho frågade vi vad han ville, varför han följde efter oss. Han ville se det arkeologiska Kartagho, sade han och tittade på oss med stora pupiller. Vi promenerade uppför backen till det arkeologiska Kartagho, men vi såg inte till honom någon mer gång under vår resa.
Det var lågsäsong på turistorten och vi var nästan ensamma på hotellet. Det var vi, ett reumatikerpar och ett gäng som sysslade med import och export. Det var ingen kvällsunderhållning vid poolen, bara en tom scen som lovade att bjuda på show.
Vi åkte från världsarv till världsarv, upp i Atlasbergen till varma källor, till barska kvinnor som slängde lera på våra kroppar. Vi slängde oss själva ner i Medelhavet och i galna chaufförers händer.
Han hade dåliga tänder och talade osammanhängande om Bob Marley och Polen. Han hade följt efter oss ända från Hammamets tågstation via Tunis och vidare till Kartagho. Framme i Kartagho frågade vi vad han ville, varför han följde efter oss. Han ville se det arkeologiska Kartagho, sade han och tittade på oss med stora pupiller. Vi promenerade uppför backen till det arkeologiska Kartagho, men vi såg inte till honom någon mer gång under vår resa.
Det var lågsäsong på turistorten och vi var nästan ensamma på hotellet. Det var vi, ett reumatikerpar och ett gäng som sysslade med import och export. Det var ingen kvällsunderhållning vid poolen, bara en tom scen som lovade att bjuda på show.
Vi åkte från världsarv till världsarv, upp i Atlasbergen till varma källor, till barska kvinnor som slängde lera på våra kroppar. Vi slängde oss själva ner i Medelhavet och i galna chaufförers händer.
Nu längtar jag efter att få slänga mig ner någon annanstans, med eller utan linnebyxor.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar