Servisen: del 2

Mamma frågar vad jag önskar mig i 30-årspresent och jag svarar att jag inte vet. Jag har alla köksapparater som ryms i mitt kök och assistenten som inte ryms där står i min garderob. Mamma säger att det hade ju varit annorlunda om jag hade haft ett hus. Då hade jag fått plats med en massa saker. Så mycket lättare att köpa 30-årspresent till en dotter som har hus. Som det är nu har du ju inte ens plats med servisen, säger hon.

Förra gången som jag och min mamma pratade om min 30-årsfest nämnde hon också servisen. Tanken var ju att jag vid den här åldern skulle ha ett eget hus att bjuda in släkten till och att maten skulle serveras på servisen. Mamma sa att hon kan ta ned servisen till stugan så att servisen kan komma till användning på min 30-årsfest.

Efter samtalet drömmer jag om att jag dödar min bror och hans flickvän och att jag sedan går in i skogen för att ta livet av mig själv. Självmordet drar ut på tiden för det är skolklasser på friluftsdag vid varje sjö. Jag ångrar mig lite när jag kommer att tänka på att pappa kommer att bli ledsen. Jag tänker inte på att mamma kommer att bli ledsen.

Jag antar att drömmen är en hämndfantasi. Jag vill säkerställa att inget kommer att bli som mamma har tänkt sig. Inga barnbarn, giftermål och hus. Familjen slutar här. The end of the family line. Ta inget för givet, mamma.

På min 30-årsfest kommer min servis att stå på borden som en påminnelse om det liv jag inte har. Om det liv som min mamma tog för givet att jag skulle ha nu. Det enda tänkbara livet.

Om min servis står på borden på min 30-årsfest så kommer jag att vilja krossa varenda kopp och tallrik. Jag fantiserar om att göra sönder allt framför mammas ögon. Älskade mamma, på min 30-årsdag önskar jag mig papperstallrikar och en miljon kronor.